Leva livet lättare!

Såja, så var påsken över!!!

Och vilken påsk det har varit, man kunde inte önska sig bättre väder. Nästan som sommar!

Solat, åkt båt och bara slappat. Precis den vila man behövde nu.
Gick ner över helgen med så nu står vågen på -14kg!!!
Kläder jag inte kunde ha för 5½ vecka sen sitter nästan löst nu, vilken underbar känsla.

Var och skulle handla kläder på  Smålänningen, blev bara 3 linnen, jag har lite svårt att handla "små" kläder.
Jag har varit så stor så länge att jag kan inte föreställa mig hur jag kommer se ut sen. Allt ser ju så smått ut och min hjärna säger att det kan jag inte ha.
Får göra ett nytt försök när jag gått ner lite mer så jag kan relatera till de små kläderna =)

Jag har iaf gått ner nu från att vara en stor 54/56a till en storlek 50.

Tog nya ansikts-bilder i påsk också, ska lägga upp dem senare tillsammans med bilder från nyårsafton.
Det är lite skillnad.

5 dagar kvar med pulver nu bara, tror ingen kan förstå hur skönt det ska bli att slippa dem. Jag spyr på dom snart och hade det inte varit för målet så hade jag gett upp nu. SÅ jobbigt!!

Nu jobb igen =)

I början av oktober fick jag ett brev från Sahlgrenska som talade om att en panel bestående av kirurg, narkosläkare någon sköterska och andra människor hade beslutat att jag uppfyllde alla kriterier för att få operationen. Där stod också att jag längre fram skulle få ett brev med tid till att träffa kirurgen osv, ingenting om hur lång tid man får vänta. JAg ringde dit då och fick inte mycke mer besked än att det kommer så småningom, köerna är långa så det kan ta ett par månader innan jag får träffa kirurgen.
Just då kändes det mindre viktigt för nu har jag iaf fått veta att jag faktiskt står i kön och det kommer att bli av!!!!

I onsdags denna veckan kom ett nytt brev från Sahlgrenska.
I det så står det att de skickat vidare mina paaper till ett specialist sjukhus hör i Gbg som en åtgärd att få ner kötiderna. Idag ringde jag dit och beskedet jag fick var väldigt positivt. Troligen får jag tid hos kirurgen nu före jul och sen OP till våren....... Från att ha varit inställd på att få vänta 1-2 år så kanske det nu bara dröjer runt 6 månder.

Är massa nervös nu samtidigt som jag ser fram emot det att det äntligen kanske lir av. Men, så fort.... det är ju snart... *hjärtklappning, leenden och ångest* fast ångest på ett positivt sätt inte ett negativt.
Veckorna rinner ju bara iväg som det är och jag tycker man hinner inte mer än starta på jobbet på måndag morron så är det fredag eftermiddag.....

Återkommer när jag vet mer!!

Har nu varit på Sahlgrenska och tagit alla prover, vägt in mig (på ett BMI som säkerställer mig en plats i operationskön), Dexa-scanningen, genomgått apnémätningen och varit på rådgivningen hos dietisten som också bokade in tiden hos läkaren åt mig.

Den 8 september ska jag dit.
Det är sista hindret innan remissen kan gå iväg till kirurgen.
Jag VET att jag har rätt att få operationen men ändå finns det en liten naggande oro att läkaren på nåt finurligt sätt inte kommer godkänna det utan anser att jag ska gå på dieter osv istället.
Vet inte vad jag gör då. Hade alla dessa dietprogram osv fungerat så hade jag inte suttit där jag sitter idag.
Måste mentalt förbereda mig på ett bakslag så jag inte bryter ihop om jag får ett nej. Vet inte varför jag skulle få det egentligen men det är ju min vanliga otur.

När jag pratade med dietisten för 3 veckor sedan så var kön på kirurgen drygt 13 veckor... typ 3-4 månader. Så det innebär då att i början på nästa år så borde det isf vara min tur *håller tumme*

Har försökt äta vettigt hela sommaren nu, inte för mycke och inte för lite, dragit ner på godis/chips till nästan 0, fett och annat onyttigt som det återigen blev lite för mycke av.
Struntade dock i allt vad diet hette när vi gifte oss =P, då får man faktiskt fross tycker jag =)

Vikten har dock inte ändrats på hela sommaren, inte ett gram vare sig upp (vilket ju iofs är bra) eller ner. Men det känns på kläderna som jag har gått i hop lite..... t o m fått göra ett nytt hål i skärpet och vissa tröjor och linnen sitter inte lika snävt längre.

Så nedräkningen till läkarbesöket påbörjat, bara 5 veckor kvar!! En både spännande & nervösväntan!!

Så här det äntligen satt igång!

Var på Sahlgrenska idag för provtagning, invägning och mätning.
För att alls få chans på en gastric bypass måste man ligga på BMI > 40 eller över.. jag ligger på 41,9.
Dvs, jag kommer att få operationen. Nu under juli ska jag träffa dietist, sova med en sömnapné apparat så dom ser att jag inte har konstiga andingsuppehåll när jag sover och göra en kroppsmätning.

Sen när jag är hos dietisten så bokar hon en tid hos läkaren och det blir i slutet på augusti, sen skickar han remissen till kirurgen....
Nu känns det väldigt nervöst, först nu man inser att det är på väg att bli allvar.
Men jag längtar, att äntligen kanske få en bestående viktminskning.
Det här är det bästa som hänt mig på länge. Men visst känns det i magtrakten.... lite oro kommer nog att bli mycke oror innan allt verkligen är över.

Nu väntar jag på den 1 juli för kroppsmätningen till att börja med. Ett steg i taget =)

Fortsättning följer!

Det går sakta men det går iaf åt rätt håll. Jag kommer inte att nå målet på -30kg MEN jag kan iaf ha turen att nå -15kg iaf.
Känner att jag gör rätt nu och vågen går åt rätt håll. Nu sätter jag 5kilos mål. Känns mindre jobbigt att kämpa då när man ser att man kan nå målet inom en överskådlig framtid. jag håller i snitt 1kg i veckan nu.

Jag har fått remissen för en operation nu också och det skadar ju inte att gå ner lite innan den med. Då visar jag iaf att jag verkligen vill och inte tror att detta är en genväg för att snabbt gå ner i vikt. För det tror jag verkligen inte. JAg vet att jag kommer att få kämpa hela mitt liv och det blir en omställning som är bestående efteråt.
MEN.... jag försöker att inte tänka på det. Det kan ta massa månader innan det är min tur i kön och fram tills dess ska jag kämpa på så gott jag kan bara för min egen skull. Kan ju inte sätta mig ner och bara låta tiden gå heller, så lika bra att göra något nyttigt under tiden =)

Nu väntar moroten på att bli uppäten!!

Hejsvejs!!

Jag har börjat få en osund inställning till mat.... Har blivit besatt av det. Jag får ångest så fort jag äter.

Jag äter bra mat inget skräp eller godis eller sånt, jag äter inte stora portioner och inte så mycke att jag blir spräng mätt. Jag försöker hålla tallriksmodellen men inget hjälper. Oavsett vad jag gör så kryper vågen uppåt!!! nu väger jag t o m mer än när jag startade 1 september, okey jag hade en kort black-out på 4 dagar då jag sket i allt, men det var bara 4 dagar!!

Nu får jag ångest istället för att jag vet att hur mycke jag än sköter mig, promenerar och verkligen anstränger mig så går vågjäveln åt fel håll :( Jag vet att man kan inte vänta resultat första dagen men nuhar det gått veckor och inget har blivit bättre. Måste vara nåt fel på mig, kan inte göra mycke mer än att isf sluta äta och DET om något är lika osunt som att vräka i sig allt man ser utan att bry sig....

Vad ska man göra :(

Har inte skrivit på några veckor nu.... Har helt tappat orken och motivationen och vågen ger mig panikångest.
När pengarna bara nätt och jämt räcker för att hålla sig flytande och vi är ju faktiskt 2 vuxna, 2 katter och 1 hund som ska ha mat, så är det omöjligt att försöka hålla diet.

Kan inte äta som jag vill äta för vi har inte råd med kött och fågel.
Vissa dagar innebär bara 1 mål mat om dan och vissa dagar går det att hålla frukot, lunch och middag... är ju omöjligt att äta "rätt" då oavsett vilken diet man håller.

Känns helt hopplöst nu helt enkelt.

Efter att ha kämpat och verkligen gått inför detta så känns det nu helt meningslöst, totalt efter 4veckor är resultat -0.6kg ...... I den takten kommer jag inte att gå ner ens 10kg på 1år med tanke på att man så småningom kommer till den punkten när allt står still oavsett vad man gör.

Har helt tappat motivationen :-(

Varannan helg är vi nere i Skåne för det är våran barnhelg.... går inte hålla diet då för vi har inte pengarna att handla särskild kost åt mig... När vi är hemma så ska det festas och äta onyttigt och hur mycke man än vill låta bli så tillslut slinker det iaf ner saker man inte bör äta.... så allt jag kämpar och går ner under veckan bara kastas bort under helgen..... hur ska jag få min sambo att förstå. Han som kan äta 15kg mat om dan utan att gå upp ett gram.

SKA inte skita i det heller, jag måste gå ner för min hälsas skull, men att bara ha stötning under veckan och sen inget under helgen funkar inte uppenbarligen. Svårt att köra sitt eget race när man är två men också jobbigt när man är två och bara en som behöver ta hänsyn.


1-2-1-2- Kämpa på!!!!!

Idag är en sån där gråzons vägning om det nu finns några sådana.

Vågen visad    -->      +/- 0 Kg och mest beror det på att jag börjat samla vätska inför nästa mensperiod som ska starta här i dagarna.

Var 4:e vecka kommer nog att se ungefär likadan ut men tack och lov så brukar det rätta till sig när det är över. Dessa viktökningar känns inte lika deprimerande eftersom jag vet vad det beror på. Lite vin blev det i lördags men i övrigt har jag skött mig som jag ska.

Är barnhelg i helgen igen men denna gången ska jag vara stenhård på maten.

Inte en endaste lite kolhydrat ska det slinka ner!! Det är ett löfte till mig själv ;-)

Kämpar kämpar kämpar!!
Efter helgen har jag kanske t o m fått ytterliggare en morot attkomma mig ut på promenader.... kanske... Jag berättar mer efter helgen när jag vet hur det blir ;-))

I helgen har vi varit i Landskrona eftersom det har varit "våran" barnhelg.

Inte hemma, inga pengar på fickan och 2 barn, oss själva och min svärfar att föda. det innebär kolhydrater i flooooder!!!!!
Så alla mina kilon jag lyckats kämpa mig av med är nu borta.... Inser att det är så här det kommer att bli :-(

Varannan helg har vi barnen, varannan helg komemr det att bara bli "kolisar" så varannan helg kommer allt jag kämpat för vara helt bortkastat.....

Så jävla trist, så jävla lätt det blir att gå ner i vikt då...NOT!!!!

Då har första veckan gått.

För 1 vecka sen, den 1 september började jag min jakt på allvar. Tanken är att jag ska tappa bort 30kg (gärna fler, men iaf 30st) innan den sista augusti nästa år, exakt 52 veckor....

för drygt 3 år sen så skilde jag mig för andra gången och när jag blev singel och mer aktiv så gick jag ju också ner i vikt.... sen drygt 1 år senare träffade jag min nuvarande älskling.Och som alla vet så nykär+myspys+god mat osv = +kilon.
Jag är inte alls annorlunda än andra i det fallet, att sen min älskling är kock i grund och botten och lagar fantastiskt god mat, t o m all mat hemma hos oss, hjälpte ju inte till att hålla nere vikten. Så nu 2 år senare och en massa kilon senare så MÅSTE jag göra något åt det.

Min belöning om 1år är en resa till Tunisien med min sambo och ett par vänner!
1 vecka, all inclusive, sol, bad, paraplydrinkar, god mat och shopping... LÄNGTAR :-D

Sen vet man ju inte... kan ju hända andra skojiga saker också ;-))