Leva livet lättare!

Så var det gjort!

Igår under min prommis smet jag in på Friskis & Svettis i Eriksberg och inhandlade mitt träningskort.
Det är med blandade känslor. Samtidigt som jag är stolt över att jag äntligen kommit mig för och gjort det så kommer skräcken över att gå dit flåsa bland alla övertränade fitnessmänniskor. En valross är ju smidig och graciös i jämförelse med mig :-/

Jag Vet att jag måste träna för att komma iform och för att fortsätta gå ner och kunna forma kroppen  och må bra, men jag vill verkligen inte göra det bland folk. Så det kommer att bli många ångestfyllda drabbningar med mig själv innan jag kommit mig iväg och fått in en rutin på detta.

Bara försöka bita ihop och börja, men redan nu så känner jag att "jag börjar nästa vecka" och det är inte bra, måste börja nu!
Desutom har jag ju ett mål och med tanke på hur veckorna springer iväg så har jag inte tid att hålla på och vela fram och tillbaka.
Låter ju bestämt och bra men jag vet hur det är, jag är så bra på att hitta på ursäkter och att dessutom gå på dem allihopa.
Tror jag måste se till att min karl kastar ut mig och träningsväskan med huvet före ett par dagar i veckan första veckorna ;-P

2012 ska bli ett bra år! Och jag är den enda som kan få det att bli så, så lika bra att börja jobba på en gång!!

 

 Har ju glömt skriva om julbordet med jobbet den 8 december..
Inte för att det var så märkvärdigt i sig. Jag var lite nervös innan eftersom ett julbord ofta innehåller väldigt mycke mat och om jag äter lite för mycke så får jag vansinnigt ont i magen och det är ju inte något man vill råka ut för på resturang så att säga.

Jag hade redan innan jag gick dit verkligen intalat mig själv att det är bättre att njuta av lite och det jag faktiskt kan få i mig än att vara besviken över att jag inte fick i mig massor av allting.
Och det gick jättebra, jag smakade av massor med sorter men bara ngn tugga av varje och jag klarade av att sluta när jag kände att kroppen inte var hungrig mer. 1 glas vin blev det också.

Vi var på Parken (www.parken.se) måste säga att julbordet var väl inte just nått att hurra för, ett väldigt litet, alltså väldigt få sorter och det smakade bra, men var ingen "wow"-upplevelse på långa vägar.
Under julbordet så hade dem en show med  Jamladies, mycke duktiga tjejer som sjöng och dansade sig genom mängder av jullåtar och olika potpurri av 80-tal i omgångar under hela kvällen.
Alltid trevligt att gå ut med kollegorna, det sker allt för sällan och totalt sett om man räknar bort maten och att de hade tryckt in alldeles för mycke folk på alldeles för liten yta så var kvällen jättelyckad.

Lucia idag och 7 månader sen OP! tiden spriinger iväg och det käns som att man ite riktigt hinner med,

Jag har inte skrivit på ett tag nu, tenderar att "glömma" bort och skjuta upp det när det käns som att det inte händer så mycke. Efter Op av bråcket så var jag sjukskriven och hemma i 2 veckor sen var jag tillbaka på jobbet och det har gått jättebra.

I torsdags den 8 december var jag på julbord på Parken med show av Jamladies med jobbet. Var lite nörvös för alla mat och dricka osv men det gick fantastiskt bra. Jag smakade av många sorter och njöt av varje tugga men
slutade äta innan jag blev för mätt. Ett glas vin och lite glögg slank också ner.




Nu är jag i valet och kvalet om jag ska stasta på ett gymkort för nästa år....
Friskis & Svettis ligger ju bara nerför backen från där jag bor, tar mig 10 minuter att promenera bort dit och jag vet ju att jag måste börja röra på mig.
Jag har ju dessutom mitt mål att gå ner 10-15kg fram tills i maj och det gör jag inte hemma i soffan, det är bara inse det.

Har ju fått friskvårdskuponger från jobbet så det kostar mig mindre än 2000 kr för ett helt år! blir inte billigare än så och då kan jag träna på alla F&S anläggningar i Gbg.
För andra är detta nog ett enkelt väl, bara köra!! Men för mig är detta ett ångestskapande åtagande och ett "måste"-göra. Och sånt klarar jag inte riktigt av.

Får klura 1 dag till eller 2 får hoppas jag klarar av att bestämma mig för att göra det rätta!!

Nu jobb.

   
  Hade fått tid på Sahlgrenska i går för bedömning av bukplastik.
Var lite nervös innan jag åkte dit att jag inte hade tillräckligt med överskottshud för att få detta.
Man vet ju inte vad dom har för kriterier osv.

Nu var jag där bara 7 månader efter OP och normalt är att man kommer dit mellan 12-18 månader efter OP. Detta för att man ska ha gått ner så mycke som möjligt och ligga så nära sin målvikt som det bara går för att resultatet ska bli det bästa. Jag fick remissen dit redan nu från min kirurg p g a bråcket och det fula ärret jag redan hade på magen som han tänkte att man kunde åtgärdat på samma gång.

Nu ville mitt bråck inte vänta och det var ju tur i oturen trots allt eftersom jag inte fick OP hos plastikkirurgen nu.

Har ett BMI i dag på ca32.8 och man måste ligga på max 30. För att få bästa reultat så vill dom att man gärna ligger på runt BMI på 27.
Jag köper detta helt och hållet, och för min del gör det att jag måste gå ner ca 10-15kg till innan det är dags.

Dom fotade mig och mätte och jag är kvalificerad, dvs jag har ett "överhäng" på mer än 3cm så bara jag får ner mitt BMI så får jag också skinnet åtgärdat. Det var himla skönt att få höra och och den där lilla extra moroten som jag behöver för att komma igång igen och lägga i en växel till.

Min resa är inte färdig ännu trotts att jag gått ner från 128kg till 95kg. Målet är fortfarande att hamna på runt 70kg innan jag är klar. Så nu får det blir att ta tag i träningen ordentligt!

To be continued....

På måndag är det äntligen dags att börja jobba igen!!!!!


Bara ligga hemma hemma och göra ingenting är rena döden. Det enda man har att se fram emot är när maken kommer hem från jobbet så man får någon att prata med.
Inga telefonsamtal eller besök under dessa 2 veckor, har t o m haft städförbud eftersom jag inte fått lyfta eller dammsuga då detta är en väldigt ansträngande uppgift för magen. Likaså plocka i och ur diskmaskinen. Två veckor till måste jag ta det lugnt med allt sånt så jag har helt enkelt legat på soffan, prommenerat lite runt i lägenheten, pratat med katterna och bara försökt sova bort tiden.

Ska bli så skönt att komma tillbaka bland folk igen och få prata med någon!!

Allt har gått bra, det läker på fint och på tisdag har jag återbesök och agrefferna ska tas.
Håller tummarna nu att det är sista "komplikationen" nu.

Den 21 november ska jag på Sahlgrenska för bedömning hos plastikkirurgen om jag är kvalificerad för en bukplastik eller inte. Tror inte det blir nått av det dock, tror jag gått ner för lite och har "för lite" löst skinn.
Än har jag "bara" gått ner 32,5kg.

Den 30 november ska jag tillbaka till diestisten på FSS för vägning och uppföljning.

Ses snart igen.

Så var det då dags igen.

Kl 9,45 ska jag vara på FSS för inskrivning och operation av mitt bråck som jag dragits med i ett par månader nu.

Pratade med sköterskan i torsdags när jag fick min OP tid om min oro för ytterliggare infektioner och valet mellan titthål och öppen kirurgi.
Hon skulle prata med min kirurg och framföra det och sen ska jag träffa honom innan OP idag. Går allt enligt planerna ska jag vara hemma i orgon igen eller allra senast på onsdag. Bara se till att man kommer upp ur sängen så fort som möjligt gur ont det än gör så man får igång cirkulation, andning och syresättningen så fort som möjligt.

Hoppas verkligen inte att det blir några komplikationer efter detta utan allt läker på bra så jag är tillbaka på jobb och liv inom en 2-3 veckor.

Håller tummarna!!!

Skriver igen när jag kommit hem och orkarkar sitta framör datorn igen =)

Yay!! Det närmar sig!

Satt och pratade om min lilla boll på magen igår och jag tyckte att "det är drygt 3 veckor kvar", när jag sen kollade i kalendern i morse så inser jag ju att det är mindere än 3 veckor innan OP. Var tar tiden vägen, alldeles nyss var det ju 7 veckor kvar.

 Nu börjar jag tycka att det ska bli skönt att bli av med den, den har vuxit ganska bra så nu börjar jag ha ont. Inte I den men som en konsekvens av att byxorna klämmer på den hela dagarna när man sitter på jobbet osv. Sen ska jag väl inte sticka under stol med at jag är lite nervös, inte som sagt inför själva OPen men för att jag ska få en infektion som komplikation eftråt så sjukskrivning och tillfriskning drar ut på tiden.


Den 22 september så rök mitt inte längre så långa fina hår…..

Hade funderat på det ett tag för i o m att jag lider av näringsbrist efter OP så tappar jag håret så mitt så tjocka och fina hår är ett minne blott. Var bara några tunna långa testar kvar som såg fördj*ligt ut där det hängde. Gick inte att ha utsläppt längre så att klippa sig var liksom enda alternativet. Jag är jättenöjd med frisyren, men oj vad det tar tid att vänja sig vid att man inte har en man där bak =P 32år har jag varit långhårig. Nu är det dags för en kort period, omväxling förnöjer heter det ju =)

Kommer nog låta det växa ut igen när jag slutat tappa hår men jag är iaf inte missnöjd med mitt beslut att kapa av det.  Ser friskare, tjockare och blev mer volym i det nu. Ska bara hitta nån skoj färg att sätta i. Nu räcker det ju med 1 förpackning istället för 3 som tidigare så nu kan man ju göra lite mer roligt lite oftare istället =)

Så, ses när vi ses igen!

Äntligen passerat -30kg!!! (-30,2kg i lördags 17/9)
Nu är det bara resten kvar men nu käns det som att det är på gång, att det händer något.
Tänk så lite som behövs för att man ska få tillbaka kämpa lusten.

NU ska jag ta up kampen med latmasken också, NU ska det tränas hemma och promeneras.
Bara ta sig i kragen, ju duktigare jag är desto mer kommer jag gå ner och desto bättre kommer jag att må!!

Låter skit enkelt, bara klä på sig och gå..... Meeeen inte för mig då, jag får nog ta fram vart enda tortyrredskap jag kan hitta på för att övervinna latmasken för den är hårt rotad i mig och har inte alls nån lust att kliva ur soffan.


Har dessutom fått en ångestfylld uppenbarelse till... Jag måste klippa av mitt långa hår nu =(
Näringsbristen efter operationen gör att jag har tappat nästan allt hår och det lilla som är kvar nu ser bara för hemskt ut.
I 31 år har det långa håret varit en del av mig och fastän jag vet att det kommer att växa ut igen så blir jag vansinnigt ledsen iaf. Men av ska det, bättre med en kortare frisyr med lite volym än det tunna stripet som hänger där nu.
Fick zink tabletter sist jag var på FSS för just håravfallet så få se när och om det hjälper.
Äter Silica också och det mår iaf naglarna bra av, dom växer som ogräs nu och har slutat splittra och skiva sig. Lite positivt i allt elände. ;P

Bulan mår bra och har inte växt mer nu på 1 vecka iaf, maten funkar fortfarande kanonbra och jag tror jag lyckats få in lite fast rutiner som går att hålla även på helgerna. Bortsett från en elak förkylning så mår jag kanoners (förutom håravfallet då)!
Nu blir det bara bättre och bättre!! =))

Hej svejs!

Precis när man tror att allt flyter på , att man har kommit på rätt väg och man börjar slappna av då kommer nästa smäll....

Började se för ett par veckor sedan att jag fick en bula stor som en tennisbollpå magen, precis under revbensbågen i närheten av ärret. tänkte inte mer på det, den gjorde ju inte ont, den minskade lite och den syns inte när jag sitter eller ligger, bara när jag står.

Sen blev den större och nu är den i storlek med en grapefrukt ungefär.
Ringde FSS och dom tror att jag fått ett bråck. Antingen ett tarmbråck eller ett ärrbråck.
Hade en återbesökstid den 14 september hos min kirurg som dom ändrade till den 7 september istället och med förmaningen att får jag ont måste jag söka akutvård.

Så nu har jag lite ångest för detta med....
Dom kommer inte att operera såvida det inte blir akut problem av det och jag längtar ju inte direkt att lägga mig under kniven igen, men.... samtidigt så är den ivägen, den syns genom kläderna och glädjen av viktnedgång med smalare midja osv försvinner itakt med att bulan blir större och jag fortfarande ser lika fet ut som förut =(

Vågen har krypit neråt 1kg till iaf, den 14 september ska jag träffa dietisten och väga in mig där. Sen kommer jag att gå dit för "invägning"varanna - var fjärde vecka nånting.
30kg kvar att gå ner, nu måste det börja hända saker om jag ska nå dit!!!

Snart 5 måndader utan nikotin (cigg & snus), är så stolt över mig själv.
Suget har minskat nu också när jag kom tillbaka till jobbet igen så nu kämpar jag vidare! =)

Äntligen!!!!
I morse stog vågen på 99,7kg, äntligen under 100kg.
Känns som att allt kommer att fixa sig nu, som jag har kämpat för att komma under detta magiska tresiffriga tal.

Mätte mig 2veckor in på pulverdieten och sen för två veckor sedan, och vilken skillnad.
Har inte räknat ihop med MÅNGA cm har det blivit över hela kroppen.
Ska tala om hur mycke lite senare när jag orkat räkna ihop det =)


Nu är det ca 30kg kvar, målet är att jag ska ha tappat dess inom 2år, hellre långsamt så att kroppen hinner med än för fort och få massa överflödigt häng överallt.
Maten fungerar fortfarande bara bra, kan äta allt och har kommit in i en rutin som fungerar. ca var 3e timme äter jag nu frukost lunch och middag och små mellanmål däremellan.

PÅ måndag börjar jag jobba igen efter semester, ska bli skönt att komma tillbaka till lite fast punkter igen. Visst är det skönt att vara ledig men sv¨rt att få till jämna tider osv när man sover olika och planerar för stunden bara.

Rökfri i 4 månader nu och NU har jag fått ett vansinnigt sug efter cigg igen.
Hoppas det går över när jag komemr tillbaka på jobbet och får annat att tänka för just nu är det riktigt jobbigt.
Skulle lätt kunna ta en cigg nu om det inte vore för att jag nu gett mig den på att jag inte ska börja om. Så jag kämpar på!!

Mer senare!

Trodde jag hade kommit på hur kroppen ville ha det med mat och vatten för att vågen skulle dra sig neråt Men ICKE!!
Jag tappade några ynka kilon på någon vecka men nu står jag still igen, har t o m gått upp 1kg. Vet inte om det beror på att jag fått i mig för lite vätska i ett par dagar eller något annat.

Jag dumpar inte på någonting och det i sin tur gör att jag kanske inte äter så proteinrikt och nyttigt  som jag borde. Det slinker ner nån gobit, kaka, godisbit osv lite nu och då....FY FY FY!!!!

Jag kan också äta rätt så bra portioner nu så jag får verkligen tänka på att hålla igen på storleken.
Det är ju inte så att jag behöver mer än 2dl mat men jag KAN äta upp till 3dl och är det gott så gör jag ju det.... SÅ dumt, det är precis det beteendet som jag måste komma ifrån!!!!!
Jag är inte hungrig längre redan efter 4e tuggan men försöker iaf äta 1½-2dl så att jag ska få i mig den näringen jag behöver.
Äter mina vitaminer och proteiner varje dag, ett par koppar kaffe och 2-3 halvliters flaskor med vatten.
Nu ska jag bara komma igång med regelbundna prommenader, det borde hjälpa kroppen att komma igång med förbränningen. Jag vill ju så görna komma ner under dom där vidriga 3-siffriga kilo talet.

Svårt att hitta ett bra mellanmål också, kan inte riktigt komma på vad jag ska stoppa i mig som inte blir en måltid typ... Frukt funkar ju men inte på alla mellanmål.

Dietisten har semester nu men ska prata med henne när hon kommer tillbaka så ska hon få hjälpa mig att få fram bra saker att äta. Borde köpa lite protein pulver också som jag kan ha med mig när man åker bort osv när det är svårt att hinna med att äta.

Mycke att tänka på och mycke som poppar upp i huvet hela tiden, har en lång lista som jag ska fråga dietisten om sen =)


Kämpar vidare, SKA snart vara nere under 100!!!!!!

Nu har det varit ett par veckor torka här igen.

Mina små jobbiga sår som jag gick och la om varenda dag har läkt ihop nu, jag har jobbat tre veckor och nu precis gått på semester. 5 långa sköna veckor ska jag ha.

Jag har provat det mesta i matväg och har inte dumpat på någonting än, vare sig mjöl, sött eller fett och jag kan dricka kolsyra.
Jag försöker dricka 1½ liter vatten/saft/kaffe om dagen och det hjälper för att hålla vågen igång.

Sen OP för 9 veckor sedan har jag nu gått ner  12½ kg.
Totalt sen flytstarten (pulverdietstarten) 21 mars har det blivit ca 27kg.

Nu kämpar jag med det sista kilot innan jag är nere under tresiffrigt!!!!!!
Ska bli en himelsk känsla, sen är det bara 30-35kg kvar innan jag nått mitt mål.

Jag har gått från storlek 54/56 på kläder ner till 48/50 på denna tiden snart kan jag gå på dom anliga klädavdelningarn och köpa dom fina kläderna. Inte tälten som man måste köpa för att det är det enda man ryms i. Jag har rensat bort mer än hälften av alla kläder ur garderoberna för att jag inte kan ha dom längre. En underbar känsla som inte går att beskriva.

Nu ut i solen en sväng innan det är dags att börja med dagens Att-göra-Lista.

Hej svejs!!

Har inte skrivit på ett tag nu, inte för att jag inte haft att skriva om utan mest för att jag varit så trött från penicillinet och infektionen så jag har knappt orkat vara uppe. Mest legat och tagit igen mig.

Har varit tvungen att åka till Frölunda varje dag för att tömma, spola ur och lägga om såret.
Första veckan var en pers, bara ta sig dit och hem gjorde att jga sov resten av dagen sen. Successivt har det blivit bättre och bättre och nu börjar jag ha ork att vara uppe en hel dag.

Infektionen verkar ha gett med sig, nu kommer det inget var längre när dom klämmer och trycker osv och hålet blir grundare och mindre hela tiden.
Längtar tills det har läkt ihop ordentligt så man kan börja ha byxor ordentligt igen.
Såret sitter ju så bra till att det precis hamnar vid linningen och skärpet. Dessutom är jag öm fortfarande så kan itne ha byxor som sitter åt, inte ens trikåmaterial.

Sjukskriven nästa vecka också så nu ska jag försöka komma igång med lite aktiviteter så att jag klarar av mer än att bara vara uppe en hel dag. På jobbet lär det bli 110 knyck på en gång så det är ju bra om man orkar med.
Som tur är så börjar jag midsommarveckan så det blir en kortvecka iaf, sen är det bara 2 veckors jobb innan det är dags för semester i 5 veckor!!!

Hejs svejs!!

Precis när jag börja andas ut, började må bra och känna att det går åt rätt håll så kom nästa bakslag.

Igår kväll precis när jag skulle gå och lägga mig kände jag hur jag fick en stor blöt fläck på tröjan, när jag kollade så såg jag att det "forsade" vätska ur det nya fina jättelånga operationssåret.

Ett minimalt litet hål mellan två aggfraffer där det bara rann i en strid ström.
Ringde sjukvårdsupplysningen och ca 1 timme senare satt jag i en ambulans på väg upp till akuten på Sahlgrenska igen.....
Tack och lov så följde min svärfars sambo med mig så jag slapp åka ensam denna svängen. det var guld värt!!!
Min Make och Svärfar jobbade i helgen så dom fanns inte hemma utan fick ännu ett samtal från ambulansen.

En infektion hade bosatt sig i såret och en flera dl stor varhärd fick tömmas ut, rengöras och sköljas ur.
Ett nytt dränage i magen, ett tre cm stort öppet hål mitt på magen som inte kommer att läka ihop lika fint som det övriga ärret.

Nu bara vänta på måndag igen och ett nytt samtal till Frölunda Specialist Sjukhus (FSS) för att tala om vad som hänt.
Återbesök där på tisdag om dom inte ändrar på det efter samtalet på måndag.

Vad ska hända här näst?!?!
Börjar bli trött på allt detta nu....